det där med engelska på hemmaplan
har funderat på en grej nu senaste tiden eller det startade med att jag hörde ett samtal på bussen för någon vecka sen. det va två utbytes studenter som diskuterade det faktum att många svenska studenter (men kanske även svenskar i allmänhet) drar sig för att ta kontakt med utbytesstudenter som inte talar svenska utan engelska.
jag kan nog hålla med om det. är jag på en fest eller annat är det inte direkt så att jag går fram frivilligt och börjar prata med en människa då jag vet att han eller hon inte talar svenska. visst jag är väl trevlig och hälsar men drar mig för att starat en längre diskussion. eg är det ganska så konstigt med tanke på att jag har pluggat engelska i skolan i ca 9 år, jag kommer i kontakt med engelskan i princip varje dag, jag har överlevt själv på island i fem veckor och även på andra utomlandssemestrar så jag borde inte ha jätte svårt för att kunna uttrycka mig men ändå så är det så förbaskat jobbigt. svensken i ett nötskal kanske??
btw så har vi fått en ny utbytesstudent i korridoren. en kanadensare, så nu blir det att undvika köket det närmsta halvåret...
pusshej